Zapurouji är det Yapperska namnet på det folkslag som bebor de nordöstra stäpperna. Ett nomadiskt, hästbundet folkslag som funnit sig i Lejonlära och underkastat sig (nåja) Sonen trots sin egensinnighet och självständiga natur. Det hjälper kanske att Sonen sällan lägger sig i vad som sker på stäpperna, utan historiskt mest erbjudit dem pengar (vilket de gillar) i utbyte mot att de slåss (vilket de också gillar) på hans sida. Härifrån rekryteras de fruktade Kazaki-ryttarna.

En synkretisk mix av Lejonlära och naturtro. Houkai-fågeln, en slags gam, och dess nomadiska leverne är viktig. Zapuroujer praktiserar himlabegravning.

Varje år möts företrädare, så kallade makhno, för de viktigaste Zapuroujiska familjerna i Taras och röstar/diskuterar under vad som för Yapperska utomstående framstår som kaotiska former fram en nestor som sedan agerar som ordförande för eventuella rådslag under året samt ambassadör till den kejserliga tronen i Shengdou. Området nestor kan sägas regera över kallas för makhnovsjtjyna på Zapurouji.

Kazaki-ryttare behöver, förutom att lyckas med sin podorozh (se nedan), också fånga en Houkai-fågel, för att av dess fjädrar tillverka ett par vingar som Kazaki-ryttare sedan bär på ryggen i strid för att se mer skräckinjagande ut.

För att bevara sitt nomadiska arv kastas unga Zapuroujer ut på sin myndighetsdag och får inte återvända förr än de besökt Tillvarons fyra hörn (och tagit med någon form av bevis). Denna tradition kallas podorozh på det Zapuroujiska språket, och innebär att den genomsnittliga Zapuroujen är förvånansvärt vittberest.

Det innebär också att det aldrig är svårt att skramla ihop en samling Zapuroujiska legoknektar, av eller till häst, oavsett var i världen man befinner sig.