Enda riktigt kalla området i Tumult. Inte tänkt så mycket här, min ide var örti klaner slog sig samman under hövding Hövdingsson när A blivit lite för stora. De marcherade söderut för att piska upp medelhavs-mesar och återta lite varmare bördig mark. Då fick råpisk och Hävdingsson gjorde en 180 och böjde knä för A:s kejsare. Som motvillig lydstat i många år rådde en gynnsam fred i lång tid. Men skamfläcken av kuvandet är inte lätt att tvätta bort. Iom E:s tagande av land har de samlat till krig igen, och trotts att vissa fortfarande gillar A är planen att också ta tillbaka lite varmare territorie där också.

Jonathan

Isagårdare liknar väl främst vikingar och vandaler. De gillar att härja och ha sig.

Isagård

Den befolkade och beträdda landmassan uppskattas till 120k km2 men stora istäckta områden till norr är ännu ej utforskade.

Befolkningen består av människor, bäverlings och kwargs.

Människobyarna finns för det mesta längst kusten och i taigan. De representeras främst av fiskare och jägare. De styrs oftast av en hövding som är regent livet ut eller tills någon utmanar hen i en kamp till döden. Denna tradition kallas Styrestrulet och anropas genom att kasta en död fisk framför hövdningen samtidigt som man vrålar “Du din jävel ska få smisk av min fisk!”. Detta är såklart alltid ett herrejävlars spektakel då inga vapen annat än ens knytknävar eller torsk tillåts. Skulle en hövdning mot all förmodan dö av ålder, sjukdom eller vattenskada så väljs personen i byn som bevisligen fångat den största torsken till hövding. Detta leder oftast till konflikt och att Styrestrulet anropas inom kort. Människobyarna brukar även gilla att segla runt och knacka på oinbjudet hos grannbyn när det är lite fattigt med mat eller när de är uttråkade.

Det finns även några få stammar människor som lever nomadiskt i Isagårds norra plattar. De består oftast av ett fåtal familjer som styrs av den visaste (oftast äldsta) matriarken. De livnär sig huvudsakligen på att klubba sälar och sälja dess skinn. De håller sig främst för sig själva och bråkar inte så mycket med resten av befolkningen.

Bäverlings är håriga (och rätt gulliga) vattenuppskattande varelser som gillar att bygga broar. De är främst snickare som ibland anlitas av människobyarnas invånare när de suktar efter snygg inredning eller vill renovera stugan för en rimlig peng och ROT-avdrag sponsrat av bykassan. De håller hus nära Isagårds större floder Slushen och Vattentrill och är relativt harmlösa.

Kwargs är varg-liknande varelser som främst bevandrar Isagårds enorma Tundra i mellersta regionen. De gillar att jaga kött, sjunga folkvisor mot den runda sfären i natthimlen och att lira frisbygolf. Kwargen med bäst score i frisbygolf leder packen som oftast består av 10-20 kwargs. Det har hänt att människor och kwargs hamnat i konflikt med varandra över jaktlicenser så relationen är rätt syrlig mellan de två arterna under jaktsäsongen. Men det händer också att någon enstaka kwarg har ruttnat på utelivet och bosatt sig i en av människobyarna. Där anlitas de främst som säkerhetsvakter.

Människorna i byarna tror främst på den omnipotenta Urtorsken som enligt sägen skall ha hostat ut sig världen efter att den åt en magisk mussla längst ner i havets djupaste djup för flera årtusenden sedan. Det sägs att om man seglar så långt norrut som havet sträcker sig så kommer man tillslut till Urtorskens domän, men skulle man få för sig att segla dit så kommer Urtorsken äta upp dig. Därav har ingen någonsin lyckats bekräfta dess existens, men då det händer att vissa expeditioner aldrig kommer tillbaka så är bevisen starka! De åts såklart upp av Urtorsken, det vet alla!

Bäverlingsarna är kända för att hålla skumma ritualer där de tillber en jävligt stor Ek som absolut ingen får gnaga på.

Kwargs har inte tid för sånt tjafs.

Alla kommer dock överens om att det finns troll i skogen någonstans och att det var dem som snodde din grannes gräsklippare, inte du.

Isagård har sedan urminnes tider varit ett icke enat land där hövdingar har styrt över sin egna by. Den bistra, kalla tillvaron har gjort att överlevnad stått i centrum. Folket har historiskt inte haft större ambitioner än att fiska, jaga, karva några sköna trätotempoler i Urtorskens ära och bonka på granbyn i regel var 4:e år enligt sedvanlig tradition. Det finns dock tre byar som vuxit sig större än de andra små samhällena. Dessa är Laxryd, Trollberga och Gösbygård.

Laxryd är historiskt kända för att vara en by full av hedonister med extra kärlek för allt det fina i livet såsom löjrom, druvrus och pompösa sälkavajer. De anses vara lite självgoda och översittiga av de andra byarna då de gärna skryter om sina tillgångar de tjänat via sin lönsamma handel i snygglax (den godaste av alla fiskar i Isagård). De snackar även lite konstigt.

Trollberga är en by med stark tradition av vädjan för naturen. Det är ett trofast folk som säger sig kunna tyda tundrans sång som de hävdar bär Urtorskens profetsior. Det har gett dem ett rykte av att vara lite skrockiga och oskönt seriösa. De är jävligt duktiga jägare dock så de andra byarna undviker gärna att gräla med dem. Väldigt många kwargar bor även i Trollberga.

Gösbygård har gjort sig känt för sina stolta hamnarbetare som bygger balla båtar. De gillar att ge varandra smeknamn som man får när de seniora göbbarna eller gömmorna anser att man förtjänat dem. Dessa smeknamn bär de med stolthet då de framhävar individens bragder, exempelvis Piss i bastun, 13-rätt Benny, Finns i sjön eller Han som försökte med Jenny på fyllan. De respekterar segling och styrka. Fiska med spö? Nej för fan, fiska det gör man genom att vråla på fisken så att den blir fullkomligt bedövad. Sedan nitar man den med sin knytna näve. Gösbygård har historiskt haft flest hövdingar över tid då alla vill va kingen.

Några hövdingar har genom åren ställt sig den kluriga frågan: “Asså skulle vi inte bara banda ihop oss istället för att puckla på varandra hela tiden?”. Detta har möts med en blandad kompott av “Med dom där svinen? I självaste helvetet eller!” eller “Vi har det väl rätt gött här ju? Palla.”. Den hövding som kom närmst att sammanföra de stora byarna har varit Snorkel den törstige från Laxryd vars otroliga rikedom och säger-det-som-det-är anda lurade med sig ovanligt många människor på sitt tåg. Det slutade dock med att han blev matad till havsbotten då det visade sig att skattelättnader till sig själv och höga tullar på torsk med ursäkten “Det är bäverlingsarnas fel!” inte riktigt höll i längden.

Även kwargar har försökt ta makt via sociopolitiskt inflytande. Wulf Kristersson försökte vid tillfälle övertyga Isagårdarna att om de sålde av lite land till något av rikena söderut så skulle man kunna finansiera fler frisbygolfbanor i landet för att främja tillväxten. Det visade sig senare att Wulf var delägare i Golfia Aktiebolag som hade som uppdrag att bygga frisbygolfbanorna och han blev banlyst till de nordliga slätterna då han ansågs vara en slemmig torsk.

I samtiden har dock en hövding börjat visa tecken på att lyckas samla folket. Olof den Röde, en karismatisk krigare från Gösbygård finner hjärtat hos hedonist som häxdoktor som hamnare med sin slagkraftiga folkrörelse Alla ska hänka på för fan!. Hans vision om ett Isagård där vanliga fiskare ska kunna härja lite på semester söderut visar sig vara otroligt populärt. Folk är ju trötta på den bistra, frusna tillvaron och vill svepa i sig billig sprit, glo på sportboll och sola hjässan på kontinenten. Det återstår att se om han lyckas övertyga Isagårdarna att enda vägen till fastighetsägande söderut är om det bandar ihop sig och bonkar på andra istället för varandra. Med Urtorskens välsignelse kan det gå!