Del av Leharos

För tusen år sedan nådde riket hela vägen från väst till öst, nord till syd. Men iom B:s men ffa A:s motstånd föll det först långsamt sedan dramatiskt ihop. Djungeln och bergen erbjuder rikligt med resurser och det finns inga bättre sjöfarare än C. Allt som rör sig på Medelhavet behöver ta hänsyn till C.

Emil (Samsa) spelar Griwzk Sotfare, Uppstudsig Illvätte som genom strategiskt myteri blivit pirathövding. Befälhavare för Sotfararna.

Djingis (Fixativ) spelar Sally Sjöskum, dränkling och pirathövding som övergett livet till sjöss för att bereda vägen för Naurons återkomst. Befälhavare för Svedjehorden.

Nisse (Matmor) spelar Cygorax Svaveltunga, illvättisk pirathövding och handelsmagnat. Befälhavare för Lerbrännarna.

Mikko (Werq) spelar Nadir al-Amin, Älvlings-ädling som studerat historia med fokus på det gamla älvlingsriket och vill återupprätta detta. Befälhavare över TBD.

Tidigare Alwatan.

Del av Leharos, tidigare Alwatiska imperiet eller “Alwata Imberi”.

ca 3M Älvlingar (inkluderat Dränklingar) och Människor. ca 1,5M Illvättar

Landet är öppet för alla trosuppfattningar, men två är klart dominerande. Dränklingarnas dyrkan av N'qzuhll och den illvättiska dyrkan av världens undergång. De två är inte helt separata, utan snarare kompletterar de varandra.

Dyrkan av N'qzuhll är en dyrkan av det som inte går att uppnå, förstå eller besegra. Det djupaste havet, de högsta bergen, den varmaste elden och den kallaste is. En gång i tiden var det en inåtvänd sekt, men när deras ledare Nauron Setanyahu frammanade illvättarna ur glaciärerna spred sig tron som en löpeld. Numera finns sig tron på “det som ej kan vara, och därför är” även utanför landets gränser. I religionens handbok finns förutom omöjliga frågor också blodsoffer och svartkonst.

Illvättarna, som “dyrkar” världens förstörelse har en förvånande tolerant inställning till andra religioner och de människor som är kvar i landet tillåts hålla sig med sina egna gudar och trosuppfattningar.
Detta har lett till att landet blivit en fristad för de utkastade och förföljda religiösa.

Illvättarnas Schamaner har väldigt lite med ceremonier att göra utan sysslar mest med social manipulation, strategisk manövrering och svart magi. Det enda riktigt religiösa påbudet är “Allt brinner”

Legenden säger att draenklingar och illvaettar enats i en blodspakt, vilket är det som håller ihop riket. Hur den pakten är formulerad är föremål för rigorös forskning bland många av världens lärde.

Efter att det gamla riket kollapsat har landets styrelseskick förändrats

Formellt lyder hela riket under ”Mo-Zad”, en mycket hemlighetsfull organisation som enligt ryktena får sina order direkt från Nauron Setanyahu själv.

Men snarare än ett starkt centraliserat imperium styrs idag riket de fakto av det så kallade hövdingarnas råd. Där varje tillräckligt mäktig pirathövding eller klanledare har en röst. I praktiken innebär detta att enbart beslut som har ett gemensamt stöd av de mäktigaste ledarna fullföljs i hela riket. Landet präglas därför av en stor del av regionell självständighet där besättningar, klaner, byar och hamnstäder kan ha sina egna sedvänjor, lagar och styrelseskick.

I rådet, och runt i landet, finns tre huvudsakliga maktbaser. Illvättarnas hövdingar är den dominerande militära makten. Dränklingarnas klaner är med sina skepp och sin pakt med illvättarna den sammanhållande faktorn i riket. De större städerna utgör ofta sina egna maktcentrum. Deras styrande gillen, borgherrar eller häxmästare är ofta representerade i hövdingarnas råd.

Evedons läge, med Medelhavet i hjärtat av nationen har inneburit att inte en enskild stad tagit positionen som huvudstad. Istället är landet politiskt, ekonomiskt och kulturellt centrerat till tre olika städer längs Medelhavets kust, alla med sina egna särdrag:

Maebar Althiyran (se kartan över Phi'ach)

Keechad

Nara

Utöver de tre huvudsakliga städerna består Evedon också utav sex större samhällen på den halvö som utgör majoriteten av Evedons landmassa:

Har Plakon

Teperay

Amek hatzlalim

Adif Leved

Qeiwrfa

sa Küpsetad

Därtill har Evedon sex bemannade fortifikationer:

Qalat Qadam al-Jabal (se kartan över Phi'ach)

Bit hischi Hadromi (se kartan över Phi'ach)

Kakyvakten

Tirat Pich

Har Mugala II

Tirat Hashmash

Landets historia är indelat i två epoker. Epoken innan katastrofen kallad “Den gamla goda tiden” och epoken efter katastrofen, kallad “Numera”

Den gamla goda tiden

Alwatiska imperiet utgjorde ett vidsträckt rike som hade sin maktbas i och med dominansen av Medelhavet. Med handelsleder, kustfort och en mäktig flotta som både tjänade som lagförare och kapare hade de totala kontroll och de rikedomarna som de medförde innebar att de även kunde dominera andra regioner i Tumult.

Riket styrdes av en uråldrig folkgrupp som sägs (iaf enligt dem själva) ha existerat i Tumult lika länge som Det Stora Lejonet. Folkgruppen kallades älvlingar och utgjorde en härskarklass där invecklade släktrelationer och pakter bundna med magi garanterade att deras makt över de mångflertaliga människorna alltid skulle bestå.

Det gamla goda riket präglades av sin starka diplomatiska position och förmågan att både tulla och kontrollera varor och manskap som rörde sig på Medelhavet. Med flera allierade och goda diplomatiska reltationer. Det primära hotet kom från norr där de förrädiska rövarna i Isagård härjade och vägrade att betala de tullar som sattes upp. Men utöver det var det en “fredlig” tid där tullar och skatter innebar att älvlingarna kunde bekosta och sysselsätta sig med konst, filosofi, arkitektur, studier i arkana krafter och teologi.

Katastrofen Återfödelsen(ca 140 år sedan)

Inga guldåldrar varar dock för evigt och efter en period av svaga ledare, landförsluster till yttre fiender, missväxt och decentralisering ser geologen och teologen Nauron Setanyahu sin chans.

Tillsammans med en liten skara Dränklingar, älvlingspirater som börjat dyrka N'qzuhll och andra mörka krafter, lyckas han dechiffrera de gamla runraderna som de funnit i bergen. Nauron såg sin chans att ta över riket helt med hjälp av vad de gamla runorna kallar “Den svarta horden.” Tillsammans med sina kumpaner lyckades Nauron smälta glaciären och frambringa vad han tror ska vara en armé av gastar men istället visar sig vara Illvättar, mytiska varelser som ska ha härjat över hela världen innan Det stora Lejonet frös in dem i glaciären i väntan på bättre tider.

Nauron fick helt enkelt anpassa sina ambitioner till den armé han fick och under nästan 30 år rasade ett fruktansvärt inbördeskrig som svepte över landet. När röken skingrats stod Nauronsom kung av askan och bestämde sig snabbt för kraftig reform. Många undrar fortfarande varför Lejonet ens skapade Illvättarna från första början och efter att ha insett sitt misstag, varför lejonet valde att frysa in dem istället för att helt enkelt ta bort dem.

Numera

Numera är riket starkt präglat av katastrofen men har “återhämtat” sig och nya makter har bildats. Pirater, häxor och oönskade har minglat med illvättar och de människor som bor kvar i landet. Där tidigare ståtliga kungar hoverade håller nu mäktiga pirathövdingar till och landets flotta har gått från att vara respekterad till att vara fruktad. De svarta flaggorna som vajar över skeppen är tillräckliga för att ge även en hårdförd bonde magknip.

Landet saknar helt handelsrestriktioner och har därför blivit ett nav för frihandel, smuggel och annan ljusskygg verksamhet. Samtidigt har katastrofen och Illvättarnas maniska ideologi gjort riket till en frizon för religiösa avarter och många olika samråd har skapats för de som vill leva livet efter sin egen devis. Många Illvättar fann snabbt att världen var mycket större och mer komplex än de först trott och att människorna som befolkade den hade mer att erbjuda än att bara ätas upp.