Tituleras Wongzu, vilket betyder ungefär “en som besegrar (mycket nedsättande ord för folk som inte bor i Mittens Rike)” på Yap. Ansvarar för den övergripande strategin. Svarar endast inför den Tvenne Välsignade Sonen, men har med tiden gått om denna i makt, så till vida att det går att säga att det varit Wongzu som tillsatt Söner i åtminstone ett par hundra år.

I de fall Wongzu tvingas kalla upp egna trupper har läget varit extremt desperat. Vanligen förlitar Wongzu sig på de arton Fanorna och deras respektive underavdelningar de Nio Husen väntas skaka fram.

Den Tvenne Välsignade Sonen förfogar dock över Solen och Månens Livregemente om ca 2 000 man tungt infanteri och 1 000 man tungt kavalleri. Vanligtvis är deras arbete att hålla huvudstaden säker och vakta Sonen, men i krig tar Wongzu vad han haver, och i och med att de i alla fall har de mest välputsade och dito smidda rustningarna får de ofta täppa till de mest akuta hålen som uppstår.

De Nio Husens arton Fanor ska enligt lagen bestå av si och så mycket infanteri, tungt infanteri, kavalleri och så vidare. I praktiken utgörs de av en kärna av de Nio Husens riddare och livknektar som fyllts ut med hastigt tränade bönder och legosoldater för att nå upp till de angivna numerären. Varje Fana är under en av respektive hus utsedd Fanbärares befäl, och de är förpliktade att lyda Wongzu:s order. Verkligheten visar att det inte alltid görs – Fanbärare är ofta husens överflödiga söner och därför tämligen ärelystna.

Fördelen med systemet är att Wongzun i krigssituationer ganska snabbt kan få en hel drös enheter att befalla runt och släcka bränder med. Nackdelen är att Fanorna gärna hittar nya bränder att släcka där inga bränder siktats tidigare, och att de i början av krig ofta saknar erfarenhet.

Fanorna är i sin tur uppdelade i mindre organisatoriska, respektive slagfältstekniska enheter: regementen respektive bataljoner.

Regementen är mellan 1 000 - 3 000 man från ungefär samma geografiska område. Regementen blandar vapenslag vilt, det enda som enar dem är ofta att de samlades på samma borg när de kallades in. Befälhavaren för ett regemente är en överste.

En bataljon är den största sammandrillade enheten på slagfältet, ungefär 300 - 500 man. En bataljon utrustas oftast med samma sorts vapen, men det har hänt mer än en gång att en “bataljon” gått till strid med de redskap som var närmast till hands på gården.