Den här sidan beskriver något slags idealförhållande. Som en viss död preussisk general konstaterade innebär krig dock en hel del friktion, så praktiskt taget inget av detta är fallet i verkligheten. Baserat på befolkningsmängd och storlek på land är det nog en gnutta i överkant. På näppeligen 4 miljoner personer i medeltidsekonomi är det svårt att mobilisera ihop typ 180 000 man eller ens halverat till 90 000. Eller? Spontan googling säger att mellan 1-5% av den manliga befolkningen under medeltiden var någon form av Riddare, dvs hade någon form av feodal förpliktelse tillika förläning. På en manlig befolkning på 2 miljoner blir det ändå 20 000 - 100 000 – säg 40 000ish som har typ En Gård (eller rika föräldrar) och råd att skrapa ihop en häst och rustning. En tredjedel till hälften är antagligen för gamla eller för unga för att vilja Bråkas. Så säg 25 000. Sedan kan de flesta av dem antagligen skaka ihop några bönder med familj till tross + Stå Med Spjut-sysslor. Och tanken var redan från början att de 18 Fanorna skulle vara en “Åh Fan Det Är Kaos”-grej, och då är det nog inte omöjligt att den Tvenne Välsignade Sonen kan, om han drar man ur huse och skiter i hur det går med nästa års skörd, skrapa ihop 180 000 man, men då är majoriteten bokstavligt talat bönder i alla åldrar som fick ett spjut i handen i går… det vill säga utfyllnad med tveksamma mängder stridsvilja.

Till exempel: i ett krig mot land C kallar Wongzu Wu gan Zhou upp de Nio Husens Fanor. Två av Husen är bittra över att det inte är en av deras egna som är Wongzu och skickar därför en mycket symbolisk styrka (de absolut mest överflödiga sönerna och några hopskrapade bönder). Ett tredje Hus är i direkt maskopi med land C och ber, med hjälp av en vagnslast med (falskt) guld, om ursäkt för att de inte kan ställa upp sina Fanor. Hus fyra och fem kan bara avvara en Fana vardera då de för tillfället är upptagna med att “med andra medel” avgöra var gränsen mellan deras ägor går. Lagom till våren och kampanjsäsongens början konstaterar Wongzu Wu att han har tio Fanor av mycket varierande storlek och kompetens att förfoga över. Två av dem går omedelbart förlorade då deras Fanbärare var för sig drabbades av den geniala idén att försöka anfalla en mycket större land C-armé.

Tituleras Wongzu, vilket betyder ungefär “en som besegrar (mycket nedsättande ord för folk som inte bor i Mittens Rike)” på Yap. Ansvarar för den övergripande strategin. Svarar endast inför den Tvenne Välsignade Sonen, men har med tiden gått om denna i makt, så till vida att det går att säga att det varit Wongzu som tillsatt Söner i åtminstone ett par hundra år.

I de fall Wongzu tvingas kalla upp egna trupper har läget varit extremt desperat. Vanligen förlitar Wongzu sig på de arton Fanorna och deras respektive underavdelningar de Nio Husen väntas skaka fram.

Den Tvenne Välsignade Sonen förfogar dock över Solen och Månens Livregemente om ca 2 000 man tungt infanteri och 1 000 man tungt kavalleri. Vanligtvis är deras arbete att hålla huvudstaden säker och vakta Sonen, men i krig tar Wongzu vad han haver, och i och med att de i alla fall har de mest välputsade och dito smidda rustningarna får de ofta täppa till de mest akuta hålen som uppstår.

De Nio Husens arton Fanor ska enligt lagen bestå av si och så mycket infanteri, tungt infanteri, kavalleri och så vidare. I praktiken utgörs de av en kärna av de Nio Husens riddare och livknektar som fyllts ut med hastigt tränade bönder och legosoldater för att nå upp till de angivna numerären. Varje Fana är under en av respektive hus utsedd Fanbärares befäl, och de är förpliktade att lyda Wongzu:s order. Verkligheten visar att det inte alltid görs – Fanbärare är ofta husens överflödiga söner och därför tämligen ärelystna.

Fördelen med systemet är att Wongzun i krigssituationer ganska snabbt kan få en hel drös enheter att befalla runt och släcka bränder med. Nackdelen är att Fanorna gärna hittar nya bränder att släcka där inga bränder siktats tidigare, och att de i början av krig ofta saknar erfarenhet.

Fanorna är i sin tur uppdelade i mindre enheter.

Ett stånd flera ständer är mellan 1 000 - 5 000 man från ungefär samma geografiska område. Ständer blandar oftast vapenslag vilt, det enda som enar dem är ofta att de samlades på samma borg när de kallades in. Ståndsherre heter befälhavaren. Ständerna får namn efter solens rörelser:

1. Vintersolståndet
2. Vårdagjämning
3. Sommarsolstånd
4. Höstdagjämning
5. Soluppgång
6. Middagssol
7. Solnedgång

En fördelning är den vanligaste sammandrillade enheten på slagfältet, 250-1000 man beroende på vapenslag. En bataljon utrustas oftast med samma sorts vapen, men det har hänt mer än en gång att en “bataljon” gått till strid med de redskap som var närmast till hands på gården. De får namn efter månens faser:

1. Nymåne
2. Tilltagande månskära
3. Tilltagande halvmåne
4. Tilltagande oval
5. Fullmåne
6. Avtagande oval
7. Avtagande halvmåne
8. Avtagande månskära

Befälhavaren heter Månförare.

Fanbärare: Wongzu Majima Goro, 43.

2 000 man tungt infanteri fördelat på

500 man tungt infanteri

500 man tungt infanteri

500 man tungt infanteri

500 man tungt infanteri

1 000 man tungt kavalleri fördelat på

250 man tungt kavalleri

250 man tungt kavalleri

250 man tungt kavalleri

250 man tungt kavalleri

Fanbärare: Inugawa Shiba, 46. Kusin till Majima Goro.

TBD

Fanbärare: NN, XX. Styvfar till Goro.

TBD

Fanbärare: Luo-Jin Renji, 48. Wungzo Goros bokhållare.

TBD