Differences

This shows you the differences between two versions of the page.

--- personer:renji_luo-jin [2025/07/28 10:03] – 91.128.180.229
+++ personer:renji_luo-jin [2025/07/29 12:16] (current) – 91.128.180.229
@@ Line 13: / Line 13: @@
 Renji Luo-Jin - Den Tvenne Välsignade Sonens Generalkvartermästare över Fortifikationer och Belägringsverk.
-Rådgivare åt [[personer:Goro Majima|Manne]] och fanbärare för Majima-klanens svarta fana.
+Rådgivare åt Wungzo Goro Majima [[personer:Goro Majima|Manne]] och fanbärare för Majima-klanens svarta fana.
 **Civilstånd:**
@@ Line 26: / Line 26: @@
 Under sin tid som ansvarig för rikets fortifikationer har han vid flertalet tillfällen omformat hela landskap för att passa behoven. Det sägs att han en gång lät flytta en hel by, inte för att skydda den, utan för att använda dess brunnar som en dold försörjningslinje under en belägring.
 Renji är inte bara en rådgivare. Han är en skugga som rör sig mellan maktens väggar, en arkitekt av kontroll som själv anser att det som väger tyngst är rikets säkerhet, fortlevnad och stabilitet som måste prioriteras först. Kosta vad det kosta vill.
+**Kända relationer**
+Avlägset släkt med [[laender:sally_sjoeskum|Sally Sjöskum]]. De möttes för första gången under ett diplomatiskt spektakel maskerat som släktträff arrangerat av en överambitiös klanledare med mer passion för mat än politik. Han hade redan misstänkt att evenemanget skulle urarta till ett skådespel snarare än ett strategiskt forum, men han deltog ändå av nyfikenhet och för att kartlägga eventuella framtida svagheter. Sally, med sin skarpa tunga och oväntade förmåga att citera ur //De Tvenne Välsignade Sonernas Förlorade Brev// visade sig vara en retorisk motståndare av rang. Deras första samtal var inte endast ett samtal utan det var också ett slagfält. Sedan dess har de fortsatt sin brevväxling där varje stavelse vägs som bly. Renji har aldrig erkänt deras släktskap offentligt, men han har en särskild låda i sitt arbetsrum, låst med ett kodlås baserat på Sallys första förolämpning, där han förvarar varje brev hon skickat. Han svarar alltid. Inte för att han måste utan för att hon är den enda som förstår att en förolämpning, rätt formulerad, är en form av respekt. Kanske, någon gång kommer han att skriva ett brev som kanske värmer istället för sårar.